Torsdag idag och då är det stickcafé och dags för vurpa igen…
Då var det torsdag igen. Det är inte klokt vad veckorna går fort. Men men… Det är som det brukar vara. Ganska ofta så känns det som att veckan består av måndagar och fredagar…
I morse när jag gick ut så såg jag vita sträck på marken. Trodde det var efter att man sopade upp grusen från gården så jag tänkte inte mer på det. Cyklade ner till stationen och äntligen så kunde jag sitta ner någerlunda på min stackars bak efter vasaloppsspinningen. Kommer ner till stationen och skall cykla och parkera cykeln. Schowop säger det då och då ligger cykeln ner och jag med. Rent snorhalt var det. Det var så pass halt att jag hade i princip problem att resa mig upp. Sedan från cykeln och till spåren höll jag på att vurpa inte mindre än 3 gånger och det är ingen lång strecka. Uppe på perrongen stod min chef C och om talade att jag var nummer två som hade trillat och ytterligare en efter mig hade halkat så det var regält halt. I och med fallet så slog jag i baken så nu har jag ont i den igen, det är tur att den är så pass vaderad som den är :P
Småstrumporna när klara och överlämnade. Hoppas att de passar. Jag har inte stickat så smått innan. Tyckte det såg litet ut men det kanske går. Det är ju inte så stora fötter som den lille har. Pappan som fick dem verkade vara glad så =)
Till stickcaféet idag så blir det som vanligt strumpor. Det är mina SYTYCK strumpor och wollemeisse socks. De skall ju vara klara INNAN jag åker iväg på SIV. Lite stressigt lär det nog bli men än så länge finns det möjlighet. Jag har ju faktiskt den första SYTYCK strumpan klar och skaftet och hälen på mina wollemisse är gjorda. Och jag har ju faktiskt två veckor på mig =) Som sagt, det finns hopp men då får det inte komma en massa annat emellan.
